| Julia's profilemyownspacePhotosBlogLists |  Tools  Help |
|
May 14 piercing i SkellefteåInser att det finns ett par (mkt) inaktuella hemsidor uppe om min piercingstudio.. Då jag inte vet hur man får bort dom så kan jag inte göra så mkt åt det, annat än att försöka hitta ett sätt att ge rätt info på en annan sida:) Så nu blir det ett blogginlägg som får duga! (Senare kommer en ny och korrekt hemsida, men tillsvidare så..) Ni som söker Shamanina Bodypiercing i Skellefteå är välkomna att ringa Julia Fahlgren på 070-232 14 49 alternativt maila till Julia_fahlgren@hotmail.com
December 02 Elaka JuliaTänkte bara berätta att jag läst en tidning idag där man hade skrivit om topp10 drömmannen och topp10 mardrömsmannen.
man hade betygsatt svenska kända män baserat på personlighet och utseende.
vinnaren av topp10 var nån rik och snygg hemmakär superpappa med sunda värderingar och grymma abs.
jag var dock mer intresserad av topp10 mardrömsmannen. Alltid roligare läsning av nån anledning..
 Resultatet blev iaf detta:
Den man som svenska kvinnor MINST av allt skulle dela säng/liv med är GÖRAN PERSSON.
detta delvis pga hans överkropp, (som röstades fram som sveriges mest osexiga överkropp, )
men mest pga hans otäcka personlighet.
jag håller med.
/Elaka Julia som erkänner att hon är lite tjuvlycklig nu.. varför? om man är en av de få trogna som läst min blogg sen dag 1 och ett tag framåt så vet man.
vi har en oskalad räv jag och göran. November 27 Mandarin?Nu fattas följande tangenter på min dator: w t y ´0 a f g ä c v m.
fasen inte lätt o skriva längre!
men de va inte de jag skulle skriva om..
tänkte bara höra om nån vet svaret på en sak jag undrat ungefär hela mitt liv. så igår så frågade Daniel om jag visste svaret på de och då ljög jag och sa att jag visste men inte hann förklara. just då. vi tar de imorgon sa jag.
så nu måste jag ta reda på sanningen lite snabbt!
vad exakt är det för skillnad på MANDARINER, CLEMENTINER & SATSUMAS?
September 21 vad gör tangenten till höger om frågetecknet?Jag har inte bloggat på evigheter.. konstigt nog får jag dåligt samvete när jag nu titta in och ser att det trots min långa tystnad finns några som troget tittar in här då o då.. men bloggar jag inte för min skull? är detta inte en sorts dagbok, som alla får läsa iofs, men som är nåt sorts utlopp för det jag tänker o känner?
jag borde inte ha dåligt samvete.. bara vara glad att nån vill veta vad jag gör o hur jag har det, o därför kikar hit o ser om jag kluddat ner nåt..
ja.. så är det.. och jag blir lite glad faktiskt:)
känner även att jag saknat bloggandet..
tror att jag ska blogga lite oftare frånochmed nu.
måste bara köpa en ny dator för Josef har pillrat bort 4 tangenter på min bärbara som är den enda i huset som funkar.. han tog T, Y, 0 och én till som inte verkar göra nåt när man trycker på den? den sitter höger om frågetecknet. har tryckt ner den nyss och den verkar helt värdelös. typ som F7. den har jag aldrig behövt heller.
Men hursomhelst, det går iaf att skriva ändå. utan tangent.
men det är svårt och irriterande att trycka där det borde sitta en tangent men nu bara är ett hål!
och att sen inte veta ens vilken knapp som saknas! det händer ju precis inget alls när jag trycker där..
eller vänta! är det den som satte dit pjoppen ovanför mitt e? det jag skrev efter t y och 0? där, titta? några rader upp..visst är det en liten sak där?
ska prova igen
eééeéééeeee japp.
den gör en pjopp. så det blir é istället för e.
jaja. då har den ju en uppgift iaf!
nån som har ett par tangenter över?
jag tar tacksam emot dom!
på allvar alltså. T Y 0 och den som gör att e blir é.
skicka dom till mig bara.
jag betala gärna för dom. kan baka bullar till den som ger mig knapparna.. eller så får du pengar.
you name your price..
tack o godnatt! puss på er.
May 15 Tandjävel.Tanden är borta.
för ca ett år sen skrev jag här om en tand som tandläkaren ville dra ut.. en visdomstand..
En trasig och ond visdomstand.
Då var jag för rädd och panikslagen för att dra ut den. men smärtan blev nu, efter ett år, för stor för att stå ut.
Jag fick en tid i juni för att sövas och bli av med tanden.
Jag skulle inte behöva känna ett enda dugg lovade tandläkaren..
Men så i förrgår grävde sig tandtrollen ner till nerven i tandroten.. jag kan inte beskriva hur det kändes, men jag kan berätta att 2 citodon (som normalt skulle göra mig medvetslös) hjälpte inte ett dugg. jag ville bara krypa ur skinnet och försvinna iväg.. så igår morse ringde jag till tandläkaren och sa att jag måste få komma in akut..
Dom sa att tyvärr fanns inga tider förrän dagen efter för att sövas och få bort den..
Jag sa att jag inte ALLS behövde sövas. jag behövde inte ens bedövning! inte ens en tandläkare när allt kom omkring.. En praktikant skulle duga alldeles utmärkt!
Då sa hon att om jag inte behövde sövas så fanns en akut-tid på studs.
Jag åkte dit och fick komma in i ett rum där en kvinna med munskydd kastade sig över mig och ville ta röntgenplåtar av tanden. Jag hann just så pass förklara hur LIVRÄDD jag är för tandläkare.. Hon tog det lite lugnare med alla saker hon vevat i ansiktet på mig med och lovade leende att dom skulle vara försiktiga.
Hon ljög.
Jag ska inte berätta exakt vad som pågick i rummet där jag låg och undrade varför gud skapat tandläkare, men
2 timmar (ja, TVÅ TIMMAR) , 3 svimmningar och många skrik och tårar senare vinglade jag ut ur rummet med blod i hela munnen, yr som en karusellhäst och illamående som en fyllekaja.. tanden var borta. mitt förtroende för bedövning och tandläkare åxå.
smärtan då? nä. den är kvar än.. om inte värre.. men den kommer att försvinna sa dom..
Efteråt berättade tandläkaren att inflammerade tänder är svåra att bedöva... jo.. det kanske jag håller med om lite.
Jag fick tanden i en liten burk. den är typ halv. en del av den har ätits upp av tandtroll innan den ens kommit ut ur tandköttet.. dvs innan den gick att borsta. så när den sen kröp fram så var den redan körd.. det spalade ingen roll hur mycket jag borstade den och sköljde med flux och listerin och annat äckel.
Den dog ändå.
Den är så äcklig att jag vill spy när jag tänker på att jag haft den i munnen!
nu ligger den där i sin burk och ser vidrig ut och kan inte göra mig illa mer iaf..
Där fick du.Tandjävel.
April 15 Kan inte släppa det..Nej.. jag kan inte släppa det.. det som hände Engla gestaltar min värsta mardröm, det jag som evigt orolig mamma ängslas för och ser framför mig varje gång min 11-åring lämnar huset.. om vi bråkat innan hon går hemifrån brukar jag springa efter för att säga att jag älskar henne, att hon är finast av allt.. det gör jag självklart för att jag menar det, men även för att tänk OM! tänk om hon inte kommer hem igen..då vill jag inte att våra sista ord ska ha varit: "dumma mamma" & "dum kan du va själv"! men så har jag tänkt att jag bara är löjlig.. varför i hela friden skulle nån dyka upp här i vår vackra by där alla känner alla.. varför skulle ondskan komma hit och ta ett barn MITT på blanka dan? nej.. jag är nog bara överdrivet orolig.. hon har ju mobilen med sig och ska ju bara cykla en liten liten bit där det inte ens kör några bilar.. bara till en kompis ju.. så har jag tänkt sen flisan böjade gå från gården..
ja.. så tänkte nog Englas mamma åxå.. och om det kan hända dom så kan det hända oss..
för dom blev mardrömmen verklighet, även om dom nog inte riktigt fattat det än.. det är nog för stort och hemskt för att man ska kunna greppa det..
Att förlora ett barn är väl varje förälders mardröm.. varje sjukdom, varje olycka och varje sår får en att tänka på att det är så lätt hänt att det blir allvarligare.. alltför ofta hör vi om cancer, bilolyckor, infektioner, drunkningstillbud och barn som bara dött.. bara slutat andas..
vi skakar på huvudet och säger:" ja.. så himla hemskt! cancer på en 10-åring.. herregud.. hur kan ödet vara så hemskt.."
det är sjukdomar och olyckor som ingen kunde förhindra, men som heller ingen med berått mod orsakat.
Men Engla blev inte sjuk och inte utsatt för olycka. hon blev mördad. dödad. någon bestämde att hon skulle sluta andas och att hennes hjärta slagit nog många slag nu. för att han ville att det skulle vara så, inte för att hon led av en hjärtsjukdom, utan för att han tyckte att hon skulle vara död!
Förlusten av ett barn måste vara universums värsta händelse, och när förlusten beror på att ett monster som anders tagit beslutet att stjäla ens barn, då undrar jag om sorgen nånsin går över ens lite..då tror jag inte ens att den mattas med tiden.. för då kan den omöjligtvis dövas med tanken att "hon lider inte mer" eller "gud hämtade henne" (om det nu är nån tröst).
ingen kristen kan säga att gud hållit sin hand över henne in i det sista, för OM han gjort det så borde den handen stoppat anders.. den handen skulle ha hållits runt Engla som ett skydd och den skulle ha lyft henne ur hans grepp och fört henne hem..
Min tro på att gud håller sin hand över mina barn och gör dem trygga har fått sig en törn..jag har nog trott att inget ont egentligen kan hända.. även om jag oroat mig så har jag alltid tänkt: "fast det HÄNDER ju inget.. gud kan ju inte va så OND?! om han finns.. men det gör han väl?!" ja min tro är inte så stark och kyrkan besöker jag inte annat än till jul, men nånstans litade jag på en högre makt som kunde fixa allt..
Kanske finns Gud, men inte vakar han över oss alla inte.. allt gott är inte hans förtjänst och all ondska är inte nåt han låter hända.. jag tror att han som alla andra föräldrar försöker göra sitt bästa för alla, men misslyckas ibland.. jag tror inte att han ser allt och vet allt och är överallt.. jag tror att han missar lika mycket som vi dödliga..jag tror att han var nånannanstans när Engla dog och att han skulle stoppat det om han kunnat.. men precis som våra barn tror oss om att kunna uträtta mirakel så tror vi gud om att kunna detsamma.. kanske har vi fel.. kanske är han bara en snäll pappa som önskar att han kunde göra livet bra för alla sina barn, men misslyckas ofta precis som vi.. kanske kan gud inte göra större mirakel än min egen pappa..
och nog har min pappa uträttat mirakel, men han kan inte vara hos alla sina barn samtidigt och han kan inte skydda dem från allt ont.. han kan bara hoppas att dom är trygga även när han inte är intill..
jag önskar bara att NÅN annan varit hos Engla när hon dog.. att hon sluppit dö med sin mördare som enda sällskap..
nä jag kan inte släppa det.. tanken på att det finns människor som bestämmer att ett barn ska sluta leva.. människor som mördar för sitt nöjes skull.. April 14 Ängeln EnglaHela sveriga har undrat, hållit tummarna, hoppats, tvivlat och förtvivlat.. hela landet har nu fått höra det ofattbara. det vi inte vill veta och tro, men det vi anat innerst inne som en kall skugga mitt i allt hopp.. Engla är död. Ett sms vandrade runt igår med texten: Dom har funnit Engla. tänd ett ljus i fönstret och låt detta sms sändas vidare.
jag tände ett ljus i fönstret och grät i tysthet. min familj sov..
jag gick in till flisan och tittade på henne.. hon sov.. bara sov stilla...hon skulle vakna nästa morgon..
men engla skulle aldrig vakna mer..
Vi kände henne inte, hade aldrig hört henne skratta eller sett henne le.. vi hade inte burit henne inom oss i 9 månader för att sedan bära henne i vår famn eller våra hjärtan i 10 år till.. vi visste bara hennes namn och nu hennes öde.. ändå, trots att vi inte känner människan Engla så känner vi MED henne och hennes familj.. vi tänker att det måste vara en mardröm, att det måste vara fel.. det HÄNDER ju inte här i VÅRT land.. inte så.. En liten flicka som bara skulle cykla hem.. som JUST fångats på foto,, som JUST pratat med sin mamma.. En liten flicka som bara cyklade vägen fram efter att ha lämnat sina kompisar.. han tog henne bara.
Han tog ett barn som man tar ett äpple ur ett träd utan att fråga.. Han släckte hennes liv som man släcker ett ljus utan att tänka på det.
Hon var inte full, inte en knarkare, inte en prostituerad, hon gick inte själv mitt i stockholm i natten och hon var inte en utmanade klädd tonåring. inte något av det man TROR ska finnas i bilden när nån förs bort.. inte så att det på något sätt gör det vettigare om hon varit i stockholm och ensam mitt i natten, men det skulle mer passa i bilden av det man varnande säger till de sina och tänker att NU har jag skyddat dom från allt ont...saker som: "gå inte själv på kvällen" "bli inte full på offentliga ställen där det finns folk du inte känner" "ha alltid teleonen med dig o ring hem då o då.." Men Engla bara cyklade på sin välkända väg där ingen ville henne något ont. hon gjorde inget dumt, inget fel och hon utmanade inte ödet. hon var inte en trotsig rymmare som klev in i en långtradare och bad om skjuts till varsomhelst i USA som man ser på film..
hon var en barn. ett barn som mina barn..
kanske är det därför denna flicka berör ,iaf mig, så djupt att tårarna rinner och ångesten kramar hjärtat så hårt att om jag vågar mig på att andas kommer jag att skrika ut ilska, sorg och frustration till all luft tar slut.. kanske därför att hon kunde varit mitt barn i vår by påväg från vår fotbollsplan..
kanske hennes mammas och pappas sorg når oss så påtagligt därför att det så lätt kunnat vara vår sorg..
På sätt och vis är det vår sorg trots att vi inte kände henne.. för hon var ett barn, och är det inte trots allt som det står skrivet så av en poet att: "Alla barn är våra barn och inget barn är ingens"
Jag hoppas att föräldrarna finner tröst och ro på något sätt så att denna tragiska och fruktansvärda händelse inte tar livet av dom.. och jag hoppas att det finns en himmel och att Engla är där och att det finns ett helvete och att han som gjort detta mot Engla får brinna i helvetet i evig tid.
och sen hoppas jag att det verkligen finns en gud.. för nu behövs han bland Englas nära och kära, även om dom nog aldrig trott så lite på honom som nu..
April 11 Tiden flyger..Ojojojoj.. är det verkligen så längesen jag var här? ja då borde jag väl ta mig tid o skriva om allt som hänt de senaste 3 månaderna? men vet ni.. tid är INTE nåt jag har just nu.. ända sen Josef föddes så känns det som om nån vridit upp tiden i megafart, alternativt kortat ner dygnet med ett par timmar.. jag hinner INGENTING! vet sällan vad det är för dag eller vad klockan är.. allt jag vet med säkerhet är om josef sover (så jag kan vila) eller om han är vaken (så jag inte kan vila)..
sen orkar inte hjärnan riktigt med.. det är som om oviktiga saker som matlagning, städning, pengar,kärleksliv, kompisar, politik, böcker och övrigt liv har fått ge vika för viktiga saker som: BARN.
Jag skulle behöva 8 armar och 72 timmar per dygn för att hinna hälften av det jag skulle vilja hinna..
hur kan de bli så? hur kan tiden bara försvinna? hur kan allt man tidigare brytt sig om blekna så otroligt bara för att det ligger en bebis o skrattar på en filt på golvet..
jag minns inte att det var såhär när jag fått flisan.. jag var iofs uppslukad av de mirakel hon var(och är) men jag GJORDE saker ändå! jag gick på stan, jag fikade med kompisar, jag bjöd hem vänner, jag hälsade på, jag gick på öppna förskolan, jag hade mamma/barn-träffar med andra mammor..allt med flisan såklart, men jag GJORDE saker!! nu har jag inte ens en tanke på sånt.. jag har fullt upp att försöka få ihop livet med så krångliga saker som NÄR jag ska ha tid att gå o kissa?!
jag är även en totalt galen kycklingmamma som efter att ha läst på nätet om alla bakterier som kan hoppa på små barn, tvingar min familj att tvätta sig med sprit när dom varit på coop o handlat.
"TOG du i kundvagnen?!!! är du galen!!!"
det måste vara åldern.. jag har blivit en GAMMAL mamma. en gammal mamma som behöver planera ett tandläkarbesök 3 veckor i förtid och som inte kan hälsa på en kompis för att "jag måste vara hemma för josef nös igår. dessutom ska jag ju till tandläkaren i övermorgon. och jag anar att du inte steriliserat dina skor sen du va på stan. e-choli. hört talas om det? inte bra. å visst har ni diabetes i släkten? jadu.. då kommer jag nog aldrig till dig för de kanske smittar "
jag är galen, stressad, en dålig vän, är en gammal tråkig kärring OCH tjock.
men jag har iaf inte diabetes:)
November 11 Första leendet
Idag, på självaste fars-dag kom de första riktiga leendet.. visst har jag sett det skymta förbi tidigare, men inte som nu.. Flisan är så stolt över sin lillebror....
Faktiskt så kändes det så redan den sekund som Josef kom till världen.. i nästa sekund var den tanken som aldrig tänkt. För plötsligt lättade smärtan i magen och det blev liksom ljusare och varmare i rummet.. Daniel fick komma bort till bordet och vara med när han undersöktes och lindades in i en filt..
" jaha.. var det dig jag sparkade inne i magen? är det du som är mamma?"
Väl uppe på rummet fick min pappa och Flisan komma och se på den lille.. Nu låg jag där i en sjukhussäng och hade mer ont än jag nånsin drömt om att det går ha, men lyckligare än nån annan någonsin varit! det är jag säker på! Nu, 6 veckor senare blir jag fortfarande lika gråtmild nästan varje gång jag ser på min lilla familj
Josef 6 veckor October 04 Välkommen till världen älskade Josef!Klockan 08.55 den 27:e fick jag träffa honom.. han vi väntat på så länge..
Josef. Underbara, älskade, efterlängtade Josef!
3190 gr och 49 cm mirakel..
Jag är så trött o slut att jag inte kommer att blogga på ett tag nu, men ville iaf tala om att allt är väl med oss.. tack för alla grattis-och lyckönskningar..
Foton på underverket finns upplagda och fler kommer!
Kram /världens lyckligaste Julia September 14 Det GÅR inte ju!Nej asså på riktigt.. Det är mindre än 2 veckor kvar nu!!
Shit! nej jag vågar inte!
Jag gör det inte!!!
Jeeeze va jag är nervös! Det GÅR inte! Jag KAN inte!
OJojojjojojojojoj.. shit.. ojojojojoj..
shitshitshitshitshitshitSHIT!!!
ojoj..
September 01 INGA FLER DJUR!Min dotter är minst lika mycke djurvän/djurbesatt som jag var i hennes ålder.. helst skulle hon släpa hem ALLA djur hon möter.. själv gjorde jag ofta det när jag var liten.. alla hundar och katter och kaniner runt om på området där jag växte upp hade en förmåga att hamna på vår gård.. oftast fick min mor och far veta att : "men den följde med mig hem ju.. visst fåååår jag behålla den?"
det var nu inte ALLTID sant.. men ibland var det så.. det är nämligen ingen match att få en hund att haka på hem om man erbjuder den en korv eller dylikt:)
jag tyckte att mina föräldrar var mycket elaka som allt som oftast tvingade mig att återbörda djuret till sin ägare.. idag vet jag precis hur min mor o far hade det..
Här på gården finns idag: 2 får, 2 papegojor, 4 hästar, 2 hundar, 2 katter, 1 kanin och ett marsvin.
Alla dessa djur(utom ena hunden) är räddade undan döden av en eller annan anledning. ibland är det jag som dagit hem dom, och ibland min dotter.
men nu räcker det faktiskt med djur här.. det är redan mer än nog om jag ska vara helt ärlig..
så igår när flisan förklarade för mig att hon visste om en kattunge som bara mååååste få bo hos oss så sa jag att det inte skulle komma på fråga.. jag sa även att det överhuvudtaget inte skulle in ett enda djur till i detta hus NÅNSIN mer.
Flisan blev sur och sa att när hon flyttade hemifrån skulle hon minsann ta hand om ALLA djur som FANNS.
jag sa att de fick hon gärna göra när hon inte längre bodde här, men att det inte var tal om nåt sånt förrän hon fyllt 18 o var gammal nog att ta sitt eget ansvar.
då sa hon: så kan du inte säga! du har ingen fullmakt över mig!
jag: joho du! tills du fyller 18 år så har jag all makt i världen över dig! så de så!
sen förklarade jag de där med myndig/omyndig.
flisan var tyst ett tag å sen sa hon triumferande: jaha! men när jag fyller 15, då får jag iallafall cykla utan hjälm!
sen stormade hon ut och tyckte nog att hon satt mig på plats:)
gullunge:) August 30 VinMin vän som är lite kunnig när det gäller vin, har gett mig några tips som jag här tänkte dela med mig av. Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner: Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte. Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen. När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap. Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på. Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat. Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin: - Oöverträffat - Innovativt - Preliminärt - Kvastskaft Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin: - Västkustskt - Konstitutionerad - Substantiera - Tillvägagångssätt Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin: - Tack, men jag vill inte ha sex. - Nej, ingen mer sprit för min del. - Ledsen, du är inte riktigt min typ. August 18 OjojojojojojojojojojSnittdatum är bokat.. den 26e sept..
Doktorn ville lämna bäbisen kvar i magen så länge som möjligt så han/hon hinner bli riktigt klar..
jag är dom 100% säker på att jag fått värkar innan dess..
Flisan dök ju upp tre veckor innan BF-datum, å hon var ju första så..
jaja.. jag får väl lita på doktorn då, även om det tar emot..
jag är egentligen inte så stor som jag trodde att jag skulle vara.. har inte gått upp en massa onödigt heller..
Faktum är att jag sen inskrivningen på MVC i vecka 12, bara gått upp 5 kilo!
de är ju typ vad man går upp UTAN att vara gravid om man har en lugn sommar å äter en massa dumheter..
undrar om de smäller till snart å så går jag upp 10 kg de sista 4 veckorna..( jo, för om det GÅR att se negativt på nåt så gör man ju det..)
De senaste veckorna har jag hunnit med att ångra mig typ 10000 gånger när det gäller snitt..
jag har väl inget val egentligen, men ändå..
det låter ju inge bra de där med en nål som ska gå GENOM hinnan i ryggmärgen.. vem fasen har uppfunnit den bedövningen?
kan dom inte bara ge mig en sömnspruta åsså väcka mig jättefort sen så jag hinner va med å säga "välkommen till världen" till min son eller dotter? nej.. de vill dom inte..
"törre risker vid sovande snitt" säger dom..
på tal om risker.. ett snitt innebär tydligen ökad risk för blodpropp, blödning, infektion, framtida men, besvär av bedövning, problem vid ev nästkommande graviditet m.m, m.m.....
Det låter inte bra va?
om jag väljer VANLIG förlossning trots allt så innebär det ökad risk för:
UTERUS RUPTUR (lika illa som det låter.. livmodern spricker upp
i det gamla ärret efter flisan, åsså dör man..) syrebrist för barnet pga svaga värkar(åxå pga snittärret), ökade nackbesvär(tack), men av bedövningen och sist men inte minst: snittrisk på ca 50% ÄNDÅ pga min fysik o de gamla snittet.. fast om de skulle bli snitt efter påbörjad förlossning så blir de lika kul som förra gången.. dvs INGET kul..
så.. vad ska jag göra?
jag har funderat på att strunta i allt de här med att föda barn överhuvudtaget..
de måste ju finnas typ ångertid eller nåt? typ rätten att säga att vi valt fel förälder att pjoppa in bäbisen i..
så dom kan göra om allt å plantera in bäbisen i daniel istället? jämlikhet? hallå? visst är det BRA med sånt?!
det blir bra.. så kan daniel va gravid.. fast de vågar han aldrig.. åsså har han tammebannemig ingen livmoder.. min må vara halvkass, men det finns ju iaf.. så jag får väl föda bäbben ändå..
ELLER! så vägrar jag helt enkelt föda!
dom kan ju inte tvinga mig!!!
jag ska va gravid resten av mitt liv!
japp.
där har vi ju lösningen!
iofs får jag traska runt i osexiga mjukisbyxor å ha jättebröst å va på pissigt humör resten av mitt liv,
men jag slipper iaf föda!
åsså vet jag ju var jag har min lilla bäbis:) ingen oro för vad som kan hända bäbisen i denna grymma värld..
de är ju lysande!
jag ska genast ringa min barnmorska å kolla upp hur jag nu ska gå tillväga..
gravid på livstid.. jag är ett geni!
KRAM på er!
July 26 Skaldjur som inte guppar..Idag åt vi middag på Mc Donalds.
Jag vet.. onyttigt, dyrt och onödigt, men ack så gott..
på väg ut hamnade Flisans fot under dörren och skrapades upp så att det blödde och blev blått.. huden hyvlades ihop till en skrumpen hög i slutet.. ajajajajajajajajajajajajajajajajajjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj!!! jag höll som vanligt på att svimma..
Flisan åxå.. fatta va ont!!
I bilen påväg hem körde vi i ett par elaka gupp så det gjorde extra ont i lillfoten:(
då säger Flisan ansträngt:" Kan vi inte köpa en kräfta istället?"
-En kräfta?! sa jag och undrade hur den skulle kunna hjälpa..
-Ja.. eller en Krabba.. snyftade hon.
-Vad?sa jag, mycket förvirrad..
-Jamen NÅT slags skaldjur som inte guppar!! du VET vad jag menar! sa hon.. lite argt nu..
-Skaldjur som inte guppar??? sa jag och vände mig till Daniel.. Vad menar hon?
-Skaldjur.. sa Daniel.. vänta nu.. menar du en HUMMER:)
-Ja!!! Sa Flisan och sken upp..En sån där stor bil som inte guppar när man kör i gupp!
jag VISSTE väl att det var samma namn som ett skaldjur!
Hur söt får man bli:):) July 13 sååååå trött..Som ni kanske märkt har jag tagit lite semester från skrivandet.. egentligen har jag tagit semester från livet tor jag..
Jag har legat i sängen å försökt sova(vilket INTE går så bra) och läst och ojjat mig och tyckt jättesynd om mig.
Foglossningarna håller på att ta död på mig tror jag..
Jag hade aldrig trott att det kunde göra så ont att kroppen förbereder sig för förlossning.. önskar att jag kunde få min kropp att fatta att den inte BEHÖVER luckra upp all brosk och tänja ut ligamenten, för jag SKA ju inte föda detta barn "normalt"..
Jag ska ju snittas! all smärta är i onödan!
Jag är ju dock rätt van att det gör ont.. man blir det när man haft en WAD i 10 år.. men dessa foglossningar tar udden av ALLT!
Tänk er att inte kunna nå sina egna fötter för att då svimmar man av smärta.. eller att inte våga sätta sig ner om man är ensam hemma, för då tar man sig inte ur stolen sen!
Eller det värsta av allt..
tänk er att ligga i sängen, vakna och behöva kissa sådär massor att det är olidligt, men inse att det inte GÅR att stiga upp..
Jag har försökt att bita ihop och kliva ur sängen, för man SKA ju inte kissa i sängen..men då bär inte benen åsså ligger man på golvet iställe.. där kan man inte heller kissa.. man måste ta sig flera meter till toan.. vilket i den stunden ter sig lika omöjligt som att flyga dit.. att flyga kan nästan te sig enklare..
Behöver jag förklara hur kul det var att få magsjuka just den kvällen/natten som Daniel var borta?
Lavemang och skoskav och gastroskopi och gallsten samtidigt verkar trevligare kan jag lova..
Magsjuka är ju inget man "håller tillbaka" och väntar med tills det är lämpligare.
INTE kul var den kvällen.
Som tur är så kommer detta ont mest på kvällen och håller i sig till morgonen..
detta innebär att jag iaf kan gå på dagarna.. helt sjukt hur tacksam man kan vara över att kunna ta sig fram iaf mellan 08.00 och 17.00..
Däremot kan jag inte sitta framför datorn eller i soffan längre än ett par minuter åt gången, för då är det klippt!
menmen.. jag ska inte klaga.. jag vet det..
Jag skulle gå igenom 3dubbel smärta om det behövdes.. det är värt det..
bara 75 dagar kvar nu.. sen har vi en BÄBIS:)
Hoppas att allt är bra med er alla!
jag tänker på er och kommer att gå igenom era spaces och se vad som händer i era liv
så fort jag pallar att sitta här vid datorn längre än en ministund:)
Många kramar på er alla/ GnällJulia
June 28 Festival!Jadå. då var det dax igen!
Det event i skellefteå som hela min "ungdomstid" betydde: KILLAR!
Ingen helg var som festivalhelgen.. aldrig fanns så många spännande och söta killar i denna lilla stad som då..
dom sålde åk-biljetter, lotter till chokladhjul, smycken, festivalmat och väskor.
Självsäkra, världsvana och såååååå mycke mer spännande än stans vanliga "töntar".
Vi kunde stå i timmar vid ståndet med silversmycken, ivrigt diskuterande vilken ring man passade i och inte, bara för att få se och kanske få ett leende av snyggo-killen som sålde smyckena..
En sommar, då jag & "my girls "var 22 år unga så hittade vi våra sommarprinsar i ett av smyckes-stånden.
Vi spenderade först hela festivalhelgen med dom, hjälpte dom att sälja smycken, satt å pratade långt ut på nätterna och sms:ade genom de stunder vi sen inte träffades..
sen följde vi med dom till grann-staden och campade där med dom under den stadens festival..
Jisses vilken festivalsommar det var..
å himlarns så kära vi va allihopa!
jodå.. det trodde vi nog att vi var.. tre flickor och tre pojkar.. sommarvärmen, festivalyran och frihetskänslan..
Men sommaren tog slut och dom tre sommarprinsarna blev till vanliga höst-paddor som drog hem till sina vanliga liv i små studentlägenheter runt om i sverige..
En av dom, "min" sommar-prins lät dock meddela att vi snart skulle se honom vinna en grammis. jopp. han skulle minsann bli stjärna han!
ja.. han hade drömmar som hette duga.. han var visst med i Fame Factory senare men hoppade av för att han inte gillade Bert eller nåt..
När jag såg honom på TV kändes det.. ingenting.. helt ärligt inte ett dugg!
Han var inte alls samma sommardoftande vild-pojke som snärjt mig tidigare det året.. han var bara en vanlig kille med en gitarr o en iofs bra sångröst, men helt utan det jag gillat hos honom.. Som om hösten tagit hans personlighet och hela hans utstrålning..
Han var inte mer intressant än de andra deltagarna i showen..
Jag insåg att vi inte hörts av på väldigt länge och att det inte heller var nåt jag hade saknat.. kanske var det bara festivalyran, spänningen och sommarkänslorna som tagit överhanden? kanske skulle vi aldrig ens sett åt varandra om vi träffats under andra omständigheter?
Hursomhelst så bidde han ingen superartist, men han gör nån spelning här o där ibland. nån grammis vann han inte heller vad jag vet:)
Men jag bär den sommaren med mig som en roligt minne och jag måste erkänna att jag ler när jag kollar på alla foton som vi tjejer tog då..
så unga, blonda, brunbrända och lyckliga..
tre vänner som delade en sommar fylld av äventyr och spänning, romantik och bitterljuva farväl..
Idag började stadsfesten igen..
Jag och flisan travade runt och tittade på smycken, väskor, chokladhjul och kläder..
Så sa hon:Du mamma! idag ska jag bara gå runt och slösa pengar på HELT onödiga saker!
ja.. vad är festivaler annars till för? :)
så vi köpte helt onödiga saker.
munkar, foppatofflor, halsband, godis och langos.. vi tittade på galningarna som åkte livsfarliga karuseller och så spelade vi bort en förmögenhet på chokladhjulet. utan att vinna ett dugg!
Vi hade sällskap av en av "my girls" och hennes pojkvän. vi hade just pratat om hur gamla/vuxna vi faktiskt var nu.. snart 30.. Att det var ett helt liv sedan vi yrat runt bland festivalstånd och karuseller med hjärtat bultande pga ett par guldbruna ögon som log och en dialekt som fick alla kärleksord att bli så mycke vackrare..
När vi nu gick där bland alla försäljare och kikade på smycken o dyl, så såg vi en ung tjej som stod å hängde över bordet hos en av försäljarna.. hon fnittade och log.. slängde med håret och skrattade åt nåt han sa..
Jag å "my girl" tittade på dom och log..
vi visste så väl vad hon kände..
spänningen.. den man trodde att man skulle behöva alltid. hela livet. den spänning man aldrig skulle kunna leva utan.. känslan av nyhet, förbud, att leva för stunden utan tanke på morgondagen..
Tjejen tittade inte åt skellefteås tråkiga killar.. hon ville ha den mörka främlingen..
"my girl" höll sin pojkvän (eller sambo & fästman som han ju är) i handen och deras trygga kärlek strålade om dom..
jag höll mitt barn i handen och var glad att vi var påväg hem snart, för "gud vilket liv det var här"..
Jag log i smyg åt mig själv och åt tjejen som kråmade sig för sin festivalprins..
snart skulle han bli till en höstpadda.. det visste hon inget om.. och om hon vetat hade det inte ändrat någonting..
Och sen, om ett par år skulle hon bli vuxen och träffa en trygg kille och inse att livet INTE är att flacka runt på festivaler och flörta vilt.. hon skulle gå på festivalen med sin pojkvän då och le åt nån annan ung-kviga som hängde över ett festivalbord och trånade efter killen bakom..
Då skulle hon veta precis hur den tjejen kände och vad som väntade henne..
Men själv skulle hon inte längta tillbaka.. hon skulle le åt spänning men omfamna trygghet.. jag tror det..
Hur mycket man än rumlar runt i tonåren så kommer den dag då man inser att trygghet är lycka & spänning är bara spänning.. Iallafall HOPPAS jag att alla nån dag får känna så och uppleva det..
För livet ÄR tryggheten hos dom man älskar.. för mig är det så..
Men jag unnade henne verkligen allt hon skulle komma att få uppleva..
alla minnen hon skulle få, alla festivalkort och alla hemliga festivalkyssar.
En dag i ungdomen, ett minne för livet.
Fetsivalen är inte längre flört och spänning för oss "big girls".
den är "hålla-sin-älskling-i-handen-å-köpa-en-väska-å-en-munk"
Och det är precis lika romantiskt som att följa sin festival-prins till grannstaden å campa! om inte MER romantiskt
 Kanske är det för att vi funnit trygghet och kärlek, kanske för att vi är vuxna, kanske för att alla festival-prinsar är typ 14 bast..
kanske för att musiken blir högre å högre med åren.. jag vet inte varför.. men festivalen är inte längre ett race där det gäller att vara så snygg som möjligt och träffa så många människor som möjligt..
den är som Flisan sa: ett tillfälle att slösa pengar på helt onödiga saker!
å det är precis det vi ska göra denna festival helg. vi ska slösa våra surt förvärvade slantar på onyttig mat, godis å mjukisdjur..
Jag är en stor kicka nu. då behöver man ingen festivalprins och inga kort-korta kjolar.
man behöver en bekväm jogging dress o en fin familj.. jag har båda.. June 21 Man kan ju som ni kanske vet se vem som varit inne på ens sida om den personen gått i via sin sida.. inte om nån bara skrivit in adressen å traskat in.. men man kan även se vilka sökord folk använt på Google och fått hänvisning till ens sida..
En som varit inne på min sida idag hade sökt på " webcam utan att dom vet att den är på" och då hamnat hos mig.. varför vet jag inte.. inte undrar jag direkt heller..
jag undrar mer vad han/hon tänkt sig med den information han/hon sökt på..
Webcam utan att dom vet att den är på.. hm....
June 19 Människan...Nog är människan ett lustigt släkte.. iallafall jag.
Ena dagen står man med tårfyllda ögon utanför en kyrka, med värkande hjärta, fylld av ödmjukhet inför det liv man så tacksamt lever.. Varje fluga, varje droppe regn och varje andetag är värdefulla..
Man älskar livet och uppskattar varje sekund..
Ett par dagar senare morrar man när väckarklockan ringer.. man boxar till sin djupt slumrande gubbe och väser hotfullt: Kan du schlå av väckarJÄVELN!!?
Han släpar sig upp, klär sig, äter frukost (om han hinner) borstar tänderna och tassar fram till sängen för att kyssa mig adjö..
där möts han av : Grrrrrrr.. jag SOVER!!
När han lämnat hemmet i denna tidiga morgontimma så kan jag inte somna om..
Nu har boppen i magen vaknat och boxar å sparkar.
Livets underverk.. den efterlängtade lilla ängeln, mitt barn.. ja. men inte för fan 05.00 på MORGONEN!
-sov... väser jag till magen.
*boink*
-jag orkar inte gå å kissa nu så snälla sooooov! o sluta sikta på blåsan PLEASE!!
*boinkboink*
-men va f-n!!! nu måste jag ju stiga upp å gå på toa! tack!!! men de ska du veta lilla vän, att såna HÄR fasoner, att stiga upp kl 05.00, DET blir det slut med sen när du kommit ut.. det lovar jag dig.. jajjamensan!
(iaf den delen som går ut på att spela fotboll med mammas urinblåsa)
Efter toalett besöket kan jag inte somna igen för nu börjar foglossnings-smärtorna igen..
Ungefär trippeljävligt jämfört med whiplash kan man säga.
Men det är lika bra att stiga upp.. lammet i stallet ska ha mat, å flisan har ju sommarlov.. hon kan få sovmorgon från lammet idag..
Hästarna kan få gå ner på betet åxå..
Jag har typ 1000 telefonsamtal att ringa å en massa ärenden idag, så det är nog bra att börja dan tidigt.
Bara det att inte måga ärenden kan göras kl 05.00.. å INGEN myndighet svarar i tetefonen då..
Hästarna sover som döda jordhögar uppe i vindskyddet, o det är INGEN sol som värmer..
Vad gör man då?
sätter sig med en kaffekopp o en kofta o en bok på altanen å njuter av livet? ja det kan man ju tro att man skulle göra.. men nej.
Man sätter sig vid köksbordet å surar å svär över att man har 3 nya finnar, ingen lakrits, inga pengar och för ojämn gräsmatta.
FUL är den. 5 på morgonen dessutom. allt är fult då..
Måste få hit ett jordlass å släta ut gräsmattan..
men det kan man inte ringa om kl 05.00 heller..
lika bra att försöka sova igen..
Fast det går ju inte när det gör ont i höfterna av att ligga..
suck..
Ödmjukheten inför livets underverk är nåt jag ständigt behöver påminnas om.. det inser jag nu..
å just när man är sååååå trött att man ser dubbelt o inte kan tänka mer komplicerade tankar än: SOVA.SÄNG.ÄTA.MAT., så är förundran inför skaparens verk inte prio 1.
Men visst sticker det till i samvetet när jag ojjat mig ett tag över stackars mig..
herregud.. jag lever ju. visst sjutton borde det vara nog för att klämma fram ett leende?
Sluta gnälla JULIA!!!!
Att skälla på mig själv hjälper lite ändå, o snart har jag letat fram numret till alla jag måste ringa, gjort upp en plan för dagen och kokat kaffe. allt känns lite bättre och livsglädjen återvänder sakta..
Solen tittar fram, klockan närmar sig 11, kaffet var gott och flisan är på stråland humör.
Det är rätt jäkla fett att leva asså!!!
men jag ska undvika att börja med det för 05.00 i fortsättningen
|
|
|
